elinoors

Jag har saknat dej hela sommaren, det tror jag att du vet.
Men efter fredagen har det nästan blivit outhärdligt.
Efter allt vi har gått igenom tillsammans. Efter alla våra härliga stunder tillsammans
-stunder som man inte kan få med någon annan.
Kommer du ihåg allting så som jag gör?
Ligger du om kvällarna och minns alla våra galna påhitt och idéer?
Har du nånsin tänkt på hur livet hade sett ut just nu om inget av det där hade hänt?
Hade det ändå hänt någonting som skulle ha tvingat oss ifrån varandra?
Eller hade vi ännu varit lika nära?
Du vet nog att allting hade varit perfekt just nu om vi inte hade varit så omogna och sagt allt onödigt till varandra.
Om jag känner dej rätt, så vill du också försöka igen.
Det vill jag iallafall.
Jag har så mycket jag vill berätta för dej, så mycket inne i mitt hjärta som jag inte kan berätta för någon annan
än dej, för jag vet att du är den enda som skulle förstå.
Det är det jag alltid har älskat med dej, du lyssnade alltid, hur patetiskt eller barnsligt det än var som jag hade att berätta.
Och jag har aldrig heller tvivlat ett ögonblick på att du skulle berätta nånting jag sagt till någon annan.
Fastän det inte var en hemlighet.
Kommer du ihåg när vi sade att vi alltid skulle hålla ihop och finnas där för varandra?
Kommer du ihåg, kommer du ihåg, kommer du ihåg ...?
Förstår du hur mycket vi slängde iväg när vår vänskap dog?
Du var en del av mej, en del som dog när du inte längre fanns där..
På fredagen väcktes den delen till liv, och det gör ont nu.
Det gör ont för jag har ingen aning om vad jag ska göra.
Jag känner mej förvirrad och konstig..
Hela veckoslutet har jag samlat mod, mod att ringa dej och berätta allting.
Berätta för dej hur mycket jag har saknat att ha någon som jag kan berätta allt för
-utan att behöva skämmas.
Du vet hur jag är, du är den enda människa på denna jord som känner mej helt och hållet.
Du känner mej helt igenom, igenom kropp och själ.
Jag älskar dej fortfarande vän.
Du och jag.
Det var tider som förevigt kommer att finnas i mitt hjärta bevarade.

Hide and seek - Imogen Heap