måste få avreagera mej
jag är trött på att gråta nu.
jag vill inte att det ska vara såhär.
och jag vet att det är mitt fel.
men när "detdär" hände så uppstod det ett hål emellan oss, och det fylls långsamt upp igen med tiden.
endel dagar kan det kännas som att det är helt fyllt igen, men andra dagar så känner man av att det ännu finns där.
det var längesen, men ända har det ristat in sej i min hjärna och det skär ända in i hjärtat när jag tänker på det.
jag vet inte exakt vad som hände då.
men en sak vet jag, att jag litar på dej.
du tror att jag inte gör det men sanningen är att det är de andra som jag inte litar på.
du vet inte, men jag vet att de försöker förstöra det vi har.
varje dag går de och försöker få dej att ändra dej.
jag vet att du vet att jag brukar fantidera till det ibland, och oftast ringer jag till dej och talar ut.
men det du inte vet är at jag många nätter luggit här i min säng och tänkt, och fantiserat om vad som skulle kunna ha hänt.
jag har många gånger luggit uppe hela natten och gråtit och jag har till sist fantiserat och tänkt så mycket att jag själv börjar tro på det.
jag ligger alltid och planerar vad jag ska säga till dej för att förklara mina känslor, och säga vad jag tror att hände och allt detdär.
men direkt när jag ser dej, när jag ser ditt léende och får en kram så flyger alla ord bort.
jag vill inte säga dom mer, för när du är med mej känner jag mej så trygg.
de finns ändå kvar i mej och gnager och vill komma ut, men jag släpper dem inte.
jag har blivit ganska skicklig på att hålla saker inom mej, och jag vet att det inte är bra, men jag vill inte såra dej genom att komma med mina fantasier och förstöra vårt förhållande.
för fast jag ibland tror på dem så vet jag ändå djupt inne att de inte är sanna.
jag är så jävla rädd att förlora dej, mitt liv skulle inte fungera utan dej.
Jag vet att du vet att jag är rädd.
men du vet inte hur mycket.
det är löjligt - jag vet!
men jag kan inte hjälpa det.
jag vill helt enkelt spendera mitt liv med dej.
fastän vi ibland går varandra på nerverna, och smådissar varandra så är jag ändå så jävla kär i dej.
ingen kan nånsin förstå dethär.
jag älskar dej.
jag vill verkligen inte att någon ska komma emellan oss igen, jag vill inte att det ska uppstå flera hål mella oss.
jag tror inte att jag skulla klara av det. Jag skulle bryta ihop totalt.
det enda som verkligen är klart i mitt huvud är du.
Jag hoppas att "you'll stick with me forever."
Du är The One.
